|
När
Dalarna firade 10 år med Heliga danser skrev
vi januari 2007 och det var Dansfest
hela dan! Oj så mycket snö
det var däruppe i Falun! Det knarrade så gott under fötterna och på gårdarna
i Sundborn stod det sparkstöttingar. Rejält vinterföre alltså, med
packad snö på de osandade sparkvänliga vägarna. Elisabet Jansson
som hade bjudit in till festen körde i skytteltrafik mellan Falun C och
Sundbornsgården med oss som anlänt redan kvällen före. Vi beundrade
den vackra 1700-talsprästgården, åt middag och ägnade oss åt
intressanta diskussioner beträffande skillnaderna mellan rituella danser,
heliga danser etc.
En del av oss hade definitionerna ganska klara för sig, medan
andra var lätt förvirrade. Det slutade emellertid med att vi alla var förvirrade,
fastän på en – förhoppningsvis - högre nivå.
Om vi då hade läst den förtjänstfulla skriften som alla
deltagare fick, Heliga danser –
vad är det egentligen? hade frågan kanske framstått i en klarare
dager. Den finns att läsa och kopiera på Elisabets hemsida www.vilairörelse.nu.
isst är det något
speciellt med dansfester! Förutom glädjen att dansa upplever man glädjen
att träffa nya och gamla vänner. Somliga är bara ett namn
som man sett i diverse sammanhang, och som man nu plötsligt får
ett ansikte till. Väldigt roligt! Somliga långväga dansvänner har man
liksom ett pågående samtal med, och varje gång tar man med självklarhet
upp tråden från senaste träff.
Det var ett varierat och roligt program Elisabet hade vävt ihop för
oss 40 deltagare. Eftersom det var jubileum dansades till en början
Ursprungliga Danser som exempelvis Vetekornet, ledda då som nu av Maria Rönn.
Maria blev hyllad för sin dansgärning som ju är väldigt mycket pågående,
både för henne själv och alla oss avknoppningar.
Det var roligt att höra Maria berätta hur hon tillsammans med
dottern Milda reste till spanska Montserrat inför boken om Heliga danser
som utkom 1997. De ville förstå hur man dansade till musiken i boken
Llibre Vermell från sent 1300-tal som finns bevarad i klostret. De
parlerade med någon ärevördig prelat på sin bästa
tysk-spansk-franska, men det visade sig att dans inte var någon högprioriterad
fråga. Klostret förfogar emellertid även idag över begåvade musiker
och har sedermera givit ut en egen CD med ”sin” musik.
Verbum som gav ut boken konstaterade att det blev för dyrt med rättigheterna
till musiken Maria först hade valt, därför kom den att handla om dans
och musik från de två klostren Taizé och Montserrat.
ed jämna
mellanrum hoppade olika dansledare in och vi fick oss bland annat en ökenvandring
på kamel, min nya favorit. Det
finns folk som lär tala med hästar, men har dom dansat med kameler?
Fredens Ande med ryska inslag där vi själva sjöng i kanon blev alla väldigt
berörda av.
Vi dansade syrtos så det fräste i svängarna och framåt
eftermiddagen ledde Elisabet ett pass med čoček och övriga lite
vildare danser. Otroligt vad vi hann med mycket. Ändå åt vi lunch däremellan,
tror jag åtminstone, och vi hade korta vatten&fruktpauser. Samt en
liten stund för frambärande av skänker till 10-åringen.
Vi hade också ett kort samtalspass med några deltagares
upplevelser av dans. Det talades om dansen som liv, allt liv är heligt.
Dansen liknades vid ögonblick när man upplever ett flöde, det kan vara
i kyrkan, på en storslagen plats i naturen, eller var som helst.
Det talades om ”lovdans” inspirerat av ordet lovsång, om rörelse
i gudstjänsten, om hur alla rör sig tillsammans som en enda kropp. ”Något
av det bästa som hänt mig”, ”upplevelser som är svåra att sätta
ord på” är uttalanden som många håller med om. Plötsligt var det
sen eftermiddag, och somliga vandrade och andra blev skjutsade i bil i den
kalla vinternatten till Sundborns kyrka - en korskyrka med tunnvalv med
mycket sammanhängande yta i en vacker blå färg. Det var dessutom en utmärkt
danskyrka, dvs inte full med bänkar
ända upp i koret, och med vackert trägolv! Interiören hade Carl Larsson
färgsatt vid renoveringen 1905, och då hade han även målat lite änglar
och festonger.
Min bild av Dalarna som något tidlöst och mytiskt blev bekräftad
just här, magiskt…
et
blev en underbart stämningsfull kväll med både sång och musik, bland
annat Möt mig nu som den jag är
från Iona, Herdarnas dans, och
millenniepsalmen Innan gryningen.
Kyrkvärden som tydligen hade hoppat in för en kollega, och som varit
helt ovetande om vad han givit sig in på, var entusiastisk. Han frågade
sig varför killar var så ovilliga att dansa, själv kände han sig nu
helt enkelt glad! Glad!
Och jag har hört att han fortfarande pratade om sin upplevelse när
Elisabet mötte honom senare. Magin hade gjort sitt för honom också…
Men efter dansen i
Sundborns kyrka var vi alla helt prosaiskt väldigt hungriga. Vi skyndade
hem till Sundbornsgården och ägnade de ljuvliga pajerna all vår uppmärksamhet
en lång stund. Vinet, sångerna och talen flödade.
Plötsligt var det väldigt sent och jag kröp upp för trappan
till ”Fader Hughs kammare”, där jag bodde i ensamt majestät. Det gäller
att hålla sig själv och alla andra glada. Och förhållandevis snarkfria.
Tusen tack Elisabet för en välplanerad, smidigt genomförd och
fantastiskt rolig fest. Vi kommer gärna igen! Eva Ullner |
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
 |