San Giorgio- f d kloster nära byn Goriano

  Legambiente

Klostret förvaltas sedan 1999 av ”Legambiente”, som är en italiensk föreningen som arbetar för ett samhälle som grundar sig på en miljömässigt hållbar ekonomi. Till klostret hör en köksträdgård där man odlar sin egen mat. Man har även får och getter samt olika hönsfåglar.  Man ger kurser I ekologi och biologisk odling, matlagning, biodling och mycket annat. För medlemmar i föreningen finns det möjlighet att utföra volontärarbete av olika slag utom- och inomhus. Man tar också emot studerande och volontärer från hela världen året om.  

Klostergården

 L´Aquila 

Det lät som en önskedröm att få tillbringa 10 dagar I juli på detta ställe så jag anmälde mig genast. Jag flög till Rom och tog därifrån en buss till staden L’Aquila, ca 20 mil från Rom. Från busshållplatsen I L’Aquila kan man åka rulltrappa en halv kilometer in till centrum. Där inkvarterade jag mig på ett litet hotell intill stadens centrum. Detta var söndagen den 17 juli, på tisdagen skulle kursen börja. Jag hade två nätter alldeles för mig själv I L’Aquila. På torget var det fest med mini-tivoli och marknad. På kvällen skulle det bli teaterföreställning för barnen. Jag vilade en stund på mitt rum och gjorde mig sedan I ordning för att gå och titta på teater. Jag förväntade mig att få se något folkligt från Abruzzerna. Men ……. Döm om min förvåning! Det var Pippi Långstrump på italienska!!! Jag skänkte allas vår Astrid Lindgren en uppskattningens tanke – vad har hon inte gjort för Sverige!

När vi kom in I matsalen hörde jag Carolina Botti ropa mitt namn. Hon satt där och åt med personalen på klostret. Det var en alldeles speciell känsla att vara känd här långt uppe i bergen. Vi fick en underbar lunch och fick sedan installera oss i våra rum. Jag fick dela rum med två kvinnor från Rom, Natalia och Patrizia.

 
En av våra dagliga gemensamma måltider

Änglakort och samtal 

Klockan 16 samlades vi i kapellet för att lära känna varandra och gå igenom programmet. Vi samlades runt ett ljus runt vilket s k  ”änglakort från Findhorn” (kort med olika ord på, t ex balans, ärlighet, befrielse) var lagda i labyrint. Vi fick välja ett kort var och dela med oss till övriga i gruppen om våra förväntningar och vad vi tyckte om det ord vi fått på kortet. Jag fick ordet ”trohet”, ja det var nog inte helt fel. Jag behöver kanske lära mig att vara mera trogen mot mig själv och det som är ”jag”. Att dela med sig till övriga gruppmedlemmar var en stor del av seminariet och en ny erfarenhet för mig i danssammanhang. Men det visade sig bli en mycket stor upplevelse att få ta del av andra människors tankar, människor som jag aldrig hade träffat förr.

Änglakort i labyrint runt ljuset

Vi var 13 deltagare I dansgruppen plus vår ledare Carolina. En man och resten kvinnor. Mannen var Stefano som jag träffat på bussen från L’Aquila. Den andra gruppen som studerade vilda växter var också 13 deltagare (I den fanns det tre män). Med personalen, som var tre stycken, samt fyra  ungdomar som arbetade på klostret som volontärer, var vi 35 personer som åt tillsammans varje dag, frukost, lunch och middag. Jag var den enda i de två kurserna som inte var italienare. De fyra volontärerna var från Lettland, Wales, Frankrike och Spanien. Jag var den första från Sverige på klostret och det kände jag mig ganska stolt över.

Dagen med frivilligt arbete var också en stor upplevelse. Vi hade tre olika alternativ att välja mellan: arbete I köksträdgården, städning eller matlagning. Jag anmälde mig till arbete I köksträdgården. Vi byggde en cirkelformad odlingsbädd helt från grunden. Vi började med att sätta stänger i cirkel mellan vilka vi ”flätade” tunna grenar. Detta blev  bäddens ”vägg”. I botten lade vi sågspån, sedan torv och därefter torkad spillning från getterna och fåren uppblandat med jord. Vi planterade en solros I mitten och runt den purjolök samt några andra mindre växter som jag I skrivande stund har glömt namnet på. Vi vattnade rejält och lade över kvistar för att skydda jorden från avdunstning i hettan. Slutligen tog vi varandra I händerna och bildade en cirkel runt bädden för att ge plantorna energi och styrka. Varje morgon därefter samlades vi i cirkel runt bädden tills det var dags att ta farväl och lämna denna underbara plats.

 Här hämtar jag sågspån  ..och sen blev det dans runt den färdiga odlingsbädden.                     

Minnena från vistelsen på ex-klostret San Giorgio i Goriano Valli är många. De oändliga bergen ….. klostermiljön där man kunde känna historiens vingslag. Munkarna hade körts bort från klostret redan i slutet på 1800-talet av kungahuset i Neapel. Sedan dess hade några enstaka personer bott där och det var i ett uselt skick och långt skridet förfall när Legambiente tog över det år 1999. Nu var det restaurerat med kärleksfulla fingrar efter noggrant arkivarbete för att ta reda på hur det en gång såg ut. Allt i återvinningsmaterial, ja t o m djuren hade fått hus i återvinningsmaterial – allt ekologiskt. Här dansade vi varje natt under bar himmel –  ”Stjärnorna, de stjärnorna de blinka. Stjärnorna, de stjärnorna de blinka. Ack om jag vore, ack om jag vore himlen! Kunde jag då med tusende ögon se dig!”  

Jag hoppas att kunna återvända till klostret, kanske med en grupp från Sverige. Hör av dig om du har lust!