Tack
för Dansen, Lucie!
av
Eva Ullner
Så här går det till:i dansens virvlar - Lucie Minne (till höger) med deltagare vid torsdagsdansen på Stjärnsund.
Det var Lucie Minne som 1979 hämtade Helande
Cirkeldans till Sverige. Tillsammans med Marie-Louise von Malmborg hade hon det
året besökt Findhorn Foundation, ett experimentsamhälle i nordöstra
Skottland, där man dansade Sacred Dance.
Hösten 1979 ledde Lucie sin första dans till Pachelbels Canon. Resten
är - som man säger - historia.
-
Jag reste till Findhorn eftersom det lät som ett spännande ställe där man försökte
leva som man lärde, berättar Lucie. Det handlade inte bara om teori utan framför
allt om praktik. Jag deltog i introduktionsveckan, Experience week, och i det
seminariet ingick Sacred Dance, som jag översatte till Helande Cirkeldans. Det var en viktig
vecka och en viktig händelse i mitt liv!
-Jag hade inte dansat speciellt mycket innan, men jag kände att jag hade
längtat efter detta hela mitt liv, utan att veta vad det var.
Peter
Caddy tillsammans med hustrun Eileen Caddy och deras goda vän Dorothy Maclean
grundade Findhorn Foundation 1962. Introduktionsveckan skapades i början av
1970-talet. Den är i stort sett oförändrad än
idag, och hör till de populäraste programmen.
Ett
Findhorn i Sverige
-Tillsammans
med min man började jag leta efter ett ställe att flytta till, som skulle
bygga på samma principer som Findhorn, säjer Lucie.
-Vi bodde i Stockholm då, och fem år senare, 1984, träffade vi en
grupp
med
samma intention och flyttade till Stjärnsund. Allt föll på plats och hände
väldigt
snabbt. Det var en intensiv tid när vi samtidigt skulle bygga upp ett
kurscentrum, lära känna varandra, starta seminarier, restaurera hus, etc.
Sommaren 1984 hölls den första danskursen. Bernard Wosien gästade Stjärnsund
tillsammans med Friedel Kloke som hade sitt dansinstitut i Holland. (Läs om
Bernard Wosien och cirkeldansen i separat artikel.)
-Bernhard Wosien var som ett
naturväsen, lätt på foten trots att han var ganska bastant och inte längre
helt ung. Bland annat lärde han oss otroligt snabba ryska danser, jag förstod
inte hur han klarade av dem. Jag har knappt använt just dem alls, säjer Lucie.
-Bernhard ville förena de gamla folkliga danserna med det nya andliga
uppvaknandet som kom i västerlandet.
Dansen
för alla...
-
Han sökte sig till dansens rötter, inte till uppvisningsdanser och
ekvilibristiska övningar. Alla skulle kunna delta. När han valde ett forum för
att sprida och förvalta danserna valde han inte kyrkan eller de vanliga
institutionerna, utan en organisation som stod för andligt nytänkande; han
valde Findhorn Foundation.
Eftersom Lucie var med och skötte allt kringarbete under den första
kursen på Stjärnsund och såg till att allt funkade både administrativt och
praktiskt, kunde hon inte vara med hela tiden. Men hennes förhärskande känsla
var ”Det är det här jag vill hålla på med!”
...kommer
till Stjärnsund
Lucie
började nu dansa med de gäster som kom
till Stjärnsund för att gå på kurser och seminarier, och vid olika högtider.
Så småningom blev hon ombedd att leda danser i olika delar av landet - det
hela växte organiskt. Senare tillkom dansledar-kurser på Stjärnsund och på
Öland.
På Stjärnsund blev de regelbundna torsdagskvällarna nära nog en
institution, de pågick från 1986-87 fram till våren 2001.
Jag
vill passa på att tacka alla som jag dansat med genom åren, oförglömliga möten
och cirklar som lever i mig än, jag tar det med mig på vägen vidare. Tack
också än en gång Eva för att Flödet lever vidare i goda händer!
Lucie Minne
Bernhard Wosien dog 1986 och efter det kom June Watts och Keith
Armstrong. June hade en kurs varje år på Stjärnsund från 1987 fram till
2000.
- June har varit en stor inspirationskälla för mig. Jag upplever att
hon är en av dem som bär arvet vidare från Bernhard och under hennes
sprittande livsglädje ligger alltid fokus i dansen på cirkelns djupa visdom.
Ringar
på vattnet
I
början av 1990-talet arrangerade Lucie dansledarutbildningar på Deva Center i
Stockholm, numera nedlagt, och hade kurser på flera andra ställen i stan. Hon
höll bland annat en kurs i en församlingssal i Bagarmossen som Marie-Louise
arrangerade och där flera från Markuskyrkan var med, bl a Maria Rönn, som då
var präst där.
Så kom det sig att Lucie vid några tillfällen undervisade även i
Markuskyrkan. Maria Rönn började med stor energi ägna sig åt att sprida
dansen inom kyrkan - heliga danser - med bistånd av Sensus och övriga kyrkliga
kanaler.
-I praktiken tror jag inte att det dansas speciellt mycket utanför
kyrkan i Sverige, till skillnad från exempelvis England, säjer Lucie.
Marknadsföringen är lite problematisk och det finns inget självklart forum -
cirkeldanserna ligger någonstans mellan alternativrörelsen, hälsorörelsen
och kyrkan.
Att
vara i Flödet
Kanske
var detta en av anledningarna till att Flödet skapades. Inspirerad av Grapevine,
kvartalsbladet om cirkeldans i England, startade Lucie Flödet 1996. Hon tänkte
sig att nätverksbladet i Sverige - i likhet med Grapevine - skulle skapa möjlighet
till kontakt mellan dem som hittat dansen och kanske också vara en hjälp till
att sprida danserna.
-Många läsare bidrog med artiklar och delade med sig av erfarenheter
till en början, säjer Lucie. Men mot slutet blev det så att jag själv fick
skriva ihop det mesta.
-I höstas kände jag att det var dags att lämna i från mig Flödet. De
som utgjorde stommen i torsdagsdanserna på Stjärnsund hade flyttat, och det kändes
att jag var klar
med Stjärnsund.
Erkännande
Det
har blivit några mer officiella erkännanden av Lucies dansgärning: 1995 fick
hon exempelvis ett stipendium på 10.000 kronor från Deverthska
kulturstiftelsen för kulturella insatser inom kyrkan. Det var en blivande
dansledare som hade tipsat kulturstiftelsen om Lucies arbete.
Nya vyer
I
år flyttar Lucie med sin man till Devon i södra England, och de söker bostad
nära Totnes. Där ligger bland annat Schumacher College (även kallat det gröna
universitetet; E F Schumachers mest kända bok är från 1975: Litet är
vackert) och Gaia Centre, det senare ett buddhistiskt center - maken är inne på
buddhismen.
- Han har levt i Sverige i 10 år på mina
villkor, nu är det dags för mig att leva på hans villkor, säjer Lucie. Men
jag kommer att komma tillbaka till Sverige på besök, till vänner, barn och
barnbarn.
Tack för dansen, Lucie, och lycka till i dina
nya projekt!
Jag
har mött många fräscha mormödrar i mina dar, men Lucie är definitivt den
mest klarögt flickaktiga bland dem. När jag första gången såg Lucie hade
hon ett spädbarn på arrnen och jag tog för givet att det var hennes. icke. Här
är hon med barnbarnet Teo.
Råd
på vägen
Flödet-Red
passade på att be Lucie om några ’råd på vägen’.
Första frågan handlar om att starta dansgrupper
lokalt. Vad ska man tänka på?
-Utgå
från där du är, börja i liten skala och låt det växa, säjer Lucie. Väx
med uppgifter. Dansa mycket själv så att danserna blir dina egna innan du lär
ut dem. Välj danser som flyter bra.
-Det är viktigt att överföra danserna så
riktigt som bara möjligt. Dock tar alla till sig danserna, och för dem också
vidare, på sitt eget sätt. Man får inse att det är så; nu blir det utifrån
mig och jag kan stå för det. Det känns inifrån att detta är jag, att jag
har kontakt med mitt inre och att dansen inte är endast en yttre form. Då kan
jag också förmedla dansen så att den kontakten känns.
Traditionella danser eller koreograferade - kan man
tillgodose både tradition och kreativitet?
-Ja,
jag tycker det är viktigt med båda delarna, säjer Lucie. Jag ser dock en
liten fara med nykoreograferade danser
- i vårt konsumtionssamhälle ska det vara ett ständigt flöde
av nytt för att det ska räknas. Om det hela tiden ska vara nya danser blir det
ofta på bekostnad av djupet.
-Stanna upp i dansen och gör den många gånger
i stället. Det ger minst lika mycket.