|
|
Maria Rönn om 10 år av dans inom
Svenska kyrkan ”Det har gått trögt ibland, men
alltid framåt” av
Eva Ullner Maria
Rönn är danspedagog och präst i Svenska kyrkan. Hon har tidigare arbetat som
designer, journalist och sjukvårdsbiträde. Heliga danser har växt fram under
hennes arbete med dans i Markuskyrkan i Stockholms stift. Ovanstående är hämtat från
baksidestexten i Marias bok Heliga danser.
Många av oss som dansar heliga danser har träffat Maria eller åtminstone läst
hennes bok. Flödet
ville veta mer om kvinnan bakom danserna. Hur började det hela och
hur kom det sig att de heliga danserna och Maria Rönn hittade varann? -Jag har dansbakgrund med klassisk
balett och senare fri dans, säjer Maria. Men jag slutade dansa med
professionell inriktning i 20-årsåldern. -Dansen har alltid varit en viktig del
av mitt liv, jag har alltsedan dess gått på otaliga danskurser för nöjes
skull. På ett tidigt stadium läste jag Isadora Duncan, att man kan dansa bön,
men jag förstod ännu inte hur det skulle gå till. Från
tvivel till övertygelse På sextiotalet var Maria skeptisk inför
kyrkan som hon tyckte var hopplös och patriarkalisk, förstod ingenting, var
teologiskt okunnig. Som andra sökare var hon intresserad av religion och läste
religionsvetenskap. Sökandet ledde så småningom till att
Maria prästvigdes 1990. Hon var
anställd i Markuskyrkan och visste fortfarande inte riktigt hur hon skulle få
till kombinationen andlighet och dans. Hon inbjöd i alla fall till ett
danstillfälle där, gick ut med annonser och affischer - och fick två anmälningar. Marie-Louise von Malmborg var också
anställd i Markuskyrkan och hon hade tidigare varit med Lucie Minne på
Findhorn. De bjöd in till ett dansseminarium i en distriktskyrka och den här gången
kom 5-6 personer. -Det gick upp ett ljus för mig när vi
dansade till Taizémusik, säjer Maria. Om det ska vara andligt innehåll är
det så här man kan dansa! Maria föreslog samarbete med
Marie-Louise, de satte igång med danskvällarna i Markuskyrkan, och Maria började
genast utveckla egna idéer - hon tyckte det var för lite dans med ett tydligt
andligt anslag över de första cirkeldanserna. Maria gick en längre dansutbildning först
på Findhorn och sedan för Maria-Gabriele Wosien, dotter till Bernhard Wosien,
som var balettprofessor, koreograf och den ursprungliga samlaren av danser. Till
Gabriele i Linz åkte Maria 12 helger under två år och gick ytterligare ett
antal vidareutbildningar. -Jag har haft verklig glädje av
utbildningen hos Gabriele, säjer Maria. Hon har dels forskat och skrivit om
rituella danser i hela världen, dels har hon en bred kunskap om religiösa
danstraditioner, både kristna, hinduiska och muslimska. -Det finns flera lärare jag
uppskattar, exempelvis Laura Shannon som också forskar i danser, vi har tagit
hit både Gabriele och Laura för weekendseminarier i Sigtuna. Nya
dansledare Redan 1994 utvecklade Maria en
grundutbildning för dansledare i Sigtuna. Hon samarbetade först med Lisbeth
Gustafsson och den terapeutiska aspekten kom att spela en stor roll i
utbildningen. Senare kom Pia Rosén in i bilden. -Pia
är mycket säker som lärare och hon utbildade sig också i historiska
danser - hon har betytt mycket för utvecklingen av kurserna, säjer Maria. Sedan 1998/99 har utbildningen ägt rum
i Stockholm med Maria och Pia som lärare, närmare bestämt i Adolf Fredriks församling
som efter Markuskyrkan blev Marias nya hemvist. Utbildningen och det
kontinuerliga dansandet under terminerna ingick i prästen Ted Harris projekt
”Den inre resan”. Efter ett års uppehåll återkommer dansutbildningen våren
2003. Den kommer att vara förlagd till Graninge Stiftsgård utanför Stockholm. Hittills har ett mycket stort antal
personer helt eller delvis genomgått grundkursen, av dem har 60 erhållit
diplom. Mariaspelet När Maria slutade dansa med
professionell inriktning utbildade hon sig i konstskolor och inom design, sömnad
och tillskärning. -Det har jag glädje av också när jag
ska tänka ut olika saker, säjer Maria. Bland de saker som Maria har ”tänkt
ut” är Mariaspelet, ett två timmar långt drama med tre deklamerande Marior,
sång, musik och dans. Under kulturåret 1999 uppfördes det i Markuskyrkan och
senare i Riddarholmskyrkan. Maria fick pengar till levande musik
och anlitade bland annat amatörgruppen Scaramella som spelar medeltidsmusik.
Hennes dotter Milda, doktorand i nordiska språk, skrev ett drama kring musiken
från Llibre Vermell, den berömda spanska codex från 1300-talet som bevarats i
klostret Montserrat. Det var också
Milda som översatte texterna från latin. Lika
bra att skriva en bok Boken Heliga danser kom ut 1997 som en
följd av att Maria tröttnade på att svara på frågor om vad heliga danser
var. -Det var lika bra att skriva en bok,
det blev jobbigt att sitta i telefon, säjer Maria. Ursprungligen ville hon ha den tillhörande
musiken med, men inget större musikförlag var intresserat. Av den anledningen
blev det bara två typer av danser - Taizé och Llibre Vermell - eftersom det då
bara handlade om två skivor som läsaren/dansaren behövde köpa. Den första boken säljer fortfarande
men är slut på förlaget. Blir det fler böcker? -Ja, jag har haft en bok på gång i två
år nu, säjer Maria. Jag har ägnat mig åt mycket annat samtidigt, men den
kommer. Arbetsnamnet är Vara-Växa-Återskapa,
som motvikt till stress, sjukdom och sönderslitning, en litet bredare andlig
bok den här gången. Det var viktigt för mig att placera den första boken
inom kyrkan. Varför
så få män? Varför dras nästan uteslutande
kvinnor till danserna i Sverige? I andra länder brukar andelen män i
dansgrupper trots allt vara upp till en tredjedel. -I Sverige dansar inte män längre, säjer
Maria. Inte ens på kalas. Nej, jag tror inte det beror på bristande
koordinationsförmåga… Förresten bärs kulturen upp av kvinnor här i
landet. För verkligt länge sedan under
hedningatid var det i första hand männen som deltog i de rituella danserna. I de sufiska ordnarna inom islam är
det fortfarande männen som gör det, kvinnorna har nyligen fått tillträde. I
Grekland är det fortfarande männen som dansar, men det varkar som den folkliga
grekiska dansen börjar förlora sin betydelse i den sociala gemenskapen. Man
kan se samma trend i länder som Indien. Historisk
händelse Tillbaka till Europa och nutid. Maria
berättar om en speciell upplevelse på ett dansseminarium med Gabriele Wosien i
Linz. Seminariet ägde rum på ett katolskt kulturcentrum där det fanns präst
och andaktsrum. De flesta av de 35 deltagarna (varav tre män) var katoliker och
de ville gärna ha en katolsk dansmässa. Gabriele var med på noterna, men
Maria bävade för att gå till den katolska prästen för att be om kalk och
oblater till nattvarden. - Jag tänkte att det här kommer väl
aldrig att gå igenom, säjer Maria. Här ska påpekas att protestanter
enligt reglerna inte får ta del av en katolsk nattvardsmässa, och det finns
inga katolska kvinnliga präster. Här kommer nu Maria, protestantisk kvinnlig
präst, och vill leda en mässa. Men prästen sken som en sol och Maria
blev mycket väl mottagen. Vad reglerna säjer är en sak, men alla är inte
emot kvinnliga präster. Hälften av mässan genomfördes på svenska, resten på
tyska. Den liturgiska musiken är ungefär densamma. För kvinnorna på seminariet blev
detta en oerhört stark upplevelse, en bekräftelse av aldrig tidigare upplevt
slag - en kvinnlig präst delade ut nattvarden och själva kunde de bidra med
dans! I Stockholm upplever vi detta nästan
som en självklarhet numera i form av Sofiamässorna, men inte heller de var
helt utan komplikationer till en början. Numera är de accepterade och har
blivit tradition. Välbesökt
Sofiamässa -Första gången vi hade Sofiamässa i
Sofiakyrkan i Stockholm kom det 200 personer! Vi som hade väntat oss 20, säjer
Maria. Det var 1994 som Maria var med och
startade Sofiamässan som en del av verksamheten inom ”Kvinnor inom Svenska
kyrkan”. Det grekiska ordet sofia betyder vishet, och i de kristna texterna är
visheten/sofia ett av de många namnen på Gud. Inom islam säger man att Gud
har 99 namn och man hittar lika många inom kristenheten. I Ordspråksboken i
Bibeln är visheten personifierad som en kvinna och det var detta som Maria och
andra tog fasta på och en ny typ av mässa började ta form. Varje mässa har ett eget tema, som
exempelvis växande, eller Marta och Maria, där kvinnors erfarenheter lyfts
fram. I Sofiamässan har dansen fått ordentligt utrymme, och många tror att
dansen bara hör ihop med Sofiamässorna. Så är det inte. Bland annat i Adolf
Fredriks kyrka har dansen varit integrerad i ett antal högmässor. Maria har undervisat runtom i Sverige
och har många minnen av olika slag. Bland annat blev deltagarna i ett
dansseminarium i en nordsvensk stad bussade till en kyrka långt ut i periferin
- kanske för att inte väcka anstöt bland det mer traditionellt inriktade
kyrkfolket i stadens centrala kyrkor. Tiden efteråt var det debatt i
ortspressen rörande lämpligheten med dans i kyrkan. Nytt
och roligt -Det har gått trögt ibland, men
alltid framåt, säjer Maria. -Nytt och roligt är att jag ska börja
en dansledarutbildning i Norska kyrkan i Oslo i år och jag fortsätter min
dansverksamhet i Jakobs kyrka i Stockholm. -I Jakobs kyrka börjar vi med att fira
10-årsjubileum för dansen inom Svenska kyrkan. Den 26 november 2002 är
alla välkomna kl 18.30. Sedan blir det ett par pröva-på-gånger och efter det
börjar dansen på allvar våren 2003, säjer Maria. Framöver kommer det bli en
uppsamlingskurs i Stockholm för dem som blivit på hälft och vill komplettera
sin grundkurs, och nästa år börjar en ny utbildning i samma anda fastän
delvis på nytt sätt. Numera kan Maria ostört ägna sig åt
sin passion dansen både i bok- och seminarieform. Ingen tid att mata småfåglarna
här. En pensionärstidning skämtade för länge sedan att alla borde få
Allmän TilläggsPassion. Det lär inte behövas i Marias fall. För det
har vi ju förstått, att passion - det har hon i överflöd. Flödet
gratulerar till det nya passionerade livet. |
|