
JAUCHZET
FROHLOCKET
Jubla och
lovsjung, ja, prisa de dagar,
vilka förkunnar
vad Herren har gjort!
Bort med all
oro, som tvekar och klagar,
Låt nu ert
jubel bli mäktigt och stort!
Tjäna den Högste
med ljuvliga körer,
lova hans
namn, som vår åkallan hör!
Det hände sig
vid den tiden att ett påbud utgick från kejsar Augustus att hela världen
skulle skattskrivas. Alla gick då för att låta skattskriva sig, var och
en till sin stad. Också Josef, som var av Davids hus och släkt, begav
sig då iväg, från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till
Davids stad, som heter Betlehem, för att låta skattskriva sig med Maria,
sin trolovade, som var havande. Medan de var där var tiden inne då hon
skulle föda.
WIE SOLL ICH DICH EMPFANGEN
Hur skall jag kunna hälsa och rätt anamma dig,
du som kan världen frälsa, du, ljuset på min stig?
O Jesus, mig förära
själv facklan i min hand,
att dig till pris och ära
jag går till livets land.
Och hon födde
sin son, den förstfödde. Hon lindade honom
och lade honom
i en krubba, eftersom det inte fanns plats
för dem inne i
härbärget.
DANS SINFONIA
I samma trakt låg
några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel
framför dem och Herrens härlighet lyste om kring dem, och de greps av
stor förfäran.
Och detta är
tecknet för er: Ni skall finna ett nyfött barn,
som är lindat
och ligger i en krubba
PSALM 125
Från himlens höjd
jag bringar bud
till jordens folk från Herren Gud.
Jag ropar ut med frid och fröjd
ett glädjebud från himlens höjd.
Ett barn är fött på denna dag.
Så var Guds råd och välbehag.
Det föddes av en jungfru skär.
Guds egen son det barnet är.
Om du förstått hans tecken rätt
så skall du finna vägen lätt.
I krubban är det barnet lagt
som har all världen i sin makt.
Så må envar nu vara glad
och gå med herdarna åstad
att själv med egna ögon se
vad Herren Gud har låtit ske.
När änglarna
hade farit ifrån dem upp till himlen,
sade herdarna
till varandra:
”Låt oss gå
in till Betlehem,
och se det som
har hänt
och som Herren
har låtit oss veta.”
De skyndade iväg
och fann Maria och Josef
och det nyfödda
barnet som låg i krubban.
SCHLAFE, MEIN LIEBSTER, GENIESSE DER RUH
Sov nu, min käre, njut vila och ro,
vakna därefter, när natten sig sluter!
Stilla ditt bröst
med glädje och tröst,
där vårt hjärta sällhet njuter
När de hade
sett det berättade de vad som
hade sagts till
dem om detta barn. Alla som
hörde det häpnade
över vad herdarna sade.
Maria tog allt
detta till sitt hjärta och begrundade
det.
SCHLIESSE MEIN HERZ
Slut, o mitt hjärta, det saliga undret
fast i din förtröstan in.
Låt detta under, som Gud velat verka,
alltid få stärka, när klentron tränger in.