|
|
Höjdpunkten
för Heliga dansers 10-årsfirande i Skåne-Blekinge ägde rum på Åkersbergs
stiftsgård i Höör. Så in i hoppsan trevligt! Flödet-Red var där och kunde
själv konstatera att Livet är
en fest. En dansfest! På väg
till ner till välkomstkaffet på Åkersbergs stiftsgård tittar jag in i ett
rum där en grupp människor bänkar sig runt ett stort konferensbord med Loka,
block och pennor uppdukat i prydliga rader. Sammanträde.
Där ska dom sitta hela dagen och beta av den ena Viktiga Punkten På
Agendan efter den andra. Och jag som är här för att dansa! Mitt
hjärta hoppar till och glädjen
sprider sig som värme i kroppen (ursäkta plattityden, men just så var det).
Dansa och dansa och dansa i timmar…. My cup runneth over.
Livet är en fest, en dansfest! Fader Moder Gud blickar ner på oss och
är oss nådig. Jubileumsarrangörerna är nedstigna änglar i människohamn.
Alla sextio meddansare är fyllda av god vilja, redo att känna och uppleva med
hela sitt jag. Snart ska vi alla vara uppfyllda av dansen. Detta är livet! Ni
tror förstås att jag överdriver. Icke! Jag kände mig lika extatisk från
början till slut. Men för att det ska bli någon slags rapport får jag väl dämpa
mig lite och spara på superlativen. Det blir svårt, för Åkersbergs Stiftsgård
är så vackert inbäddad i grönska, brasrummet med bokhylleväggar är så
ombonat och de olika rummen slingrar sig så härligt oför-utsägbart i diverse
riktningar att superlativerna poppar upp som brödskivor ur en skenande brödrost.
Här och där klättrar en trappa, troligen rätt upp i himlen, en riktig
Jakobsstege att dansa S´sulam Ya´akov på. Allestädes närvarande Mona sköter
om gästerna med uppmärksamhet, pondus och proffsig personal. I
köket framtrollas de mest
osannolika läckerheter – enligt rumskamraten Annika Wäll-stedt var mitt första
ord på söndags-morgonen ”pannacotta”. Det var en av efterrätterna vid
festmiddagen som jag lovprisade…
Behärskning och saklighet anbefalls nu, även om jag är inte lagd för
sådant, inte när det gäller dans! Eller mat.
Jubileet
började med dans på Kyrktorget där Maria Rönn startade dansen
1994, Skatten i åkern, Guds vind och Sykars brunn.
Sedan dansades i två timmar med ledare som blivit diplomerade under alla
åren från de tidigaste till de senaste, bl a Valle, Cocek, Långdans från
Orsa, Blir i meg sjöl, och This is to Mother You (den här ska vi dansa vid
sista månritualen i Jacob i höst, viskade Maria till mig, du skaffar
musiken!). I
programmet stod att dansen börjar på Torget, så jag beredde mig på
att dansa utomhus. Arrangörerna ställde sig märkligt oförstående till
detta. Till slut fattade jag att Torget var den spatiösa inomhuslobbyn strax
utanför det moderna, runda kapellet. Viss munterhet uppstod, och de välvilliga
infödingarna insåg att en långväga främling kunde vilseledas av språkbruket.
Vid Kyrktorget hängde en spännande konstutställning på temat dans av Gisela
Döhler, dansare och konstnärinna – det mesta var sålt! Här fanns också
klipp och intervjuer om dansen – Heliga dansers historia i Lunds stift under
tio år.
Och kapellet är ett perfekt
dansbart runt rum som berör. Det är enkelt, avskalat och samtidigt högtidligt,
och försett med högtalare i taket! Musiken kommer liksom från en högre sfär…. Middagsbön firades med
kapellet absolut fullt, fyra-fem cirklar med dansare och deltagare i en
Internationell dag. Alla dansade Veni Creator Spiritus. Efter detta dansade några
blivande filippinska präster med hängivelse och kraft i innersta cirkeln runt
altaret. Ett möte i dans. Läs mer om ACTS Teatro som en del av den teologiska
utbildningen i Filippinska Oberoende Kyrkan på vår hemsida
www.heligadanser.info. Vi
intog en bättre lunch -
middag på skånska – mer säger jag inte, med tanke på superla-tiverna som
ska sparas. Det sparades inte på maten.
Eftermiddagen bjöd på seminarier av Maria Rönn, Gisela Döhler, Pia
Lamberth och Pelle Bengtsson. Man kunde också välja att öva danser inför söndagens
dansmässa.
Kaffepausen mellan seminarierna var en timme lång – meningen var att
vi skulle ha tid att prata med varandra, nätverka, utbyta erfarenheter, tips,
danser, sorger och glädjeämnen. Och det gjorde vi. Alla
seminarier var välbesökta
och mycket intressanta – nätverka vidare genom att tala med dem som var på
plats, så får du höra vad som avhandlades!
En del av Pia Lamberths seminarium kan man läsa om i boken ”från
Dansplatsen”, vars releaseparty vi var med om i kaffepausen. Ni förstår, dom
har alltså skrivit en bok! Vi är mållösa av beundran. lång rad Viktiga
Danspersoner med Maria Rönn i spetsen, och så började kollegerna med att
tacka Pia, oförtröttlig inspiratris, dansare, utbildare, föreläsare,
skribent. Det
var ju Maria Rönn, präst och danspedagog, som kom med dansen till Skåne.
Hon utnämnde nu Skåne till Sveriges danscentrum och betonade de lokala ”dörröppnarnas”
roll i sammanhanget.
Till dem räknas Ingemar Thorin, då kyrkoherde i Kirsebergs församling
och Ulla Bengtsson, stiftskonsulent för kvinnoarbetet i Lunds stift,
numera präst. Vidare Pelle Bengtsson, präst, terapeut, zenlärare, Dag
Hammarsköld-expert m m, som insåg släktskapet mellan zen och dansen och såg
till att dansen kom med vid stiftssam-lingar och slutligen Lisbeth Malmström
hos Sensus som enligt Pia ”har burit oss i sina armar från början och alltid
sett möjligheterna”.
Allesammans fanns på plats denna kväll, allesammans blev bekransade och
applåderade; K-G Hammar var också inbjuden men kunde inte komma. Överraskad med
blomsterkrans och applåder blev också Annika Linderfalk, och där var
hemlighetsmakeriet än mer raffinerat, det var nämligen Annika som ledde
arbetsgruppen, som fått smussla och mörklägga antalet kransar. Annika
”hittade på” omfattningen av firandet, enligt Pia. Vi tackar!
väl. Minns pannacottan. Så småningom var alla ändå mätta och Tummel spelade
upp.
Anne Meer har varit redaktör och en lång rad dansare har bidragit med
kortare och längre artiklar om olika aspekter av dansen. Ett måste för
Sveriges alla cirkeldansare, inte minst för att boken kommer att vara
obligatorisk läsning i dansledarutbildningen. Se faktaruta på föregående
sida.
På lördagskvällen var det helgsmålsbön i kyrkan med sång och dans
och därefter tog Den Stora Dansfesten vid. Vi
dansade in i matsalen
till musik av klezmergruppen Tummel – underbart med levande musik! – och så
snart musiken tystnat (vilket inte var så särskilt snart) placerades Pia på
en stol mitt i rummet bland alla borden, med en blomsterkrans på huvudet.
Tummel spelade och vi sjöng och dansade Zemer Atik, ivrigt välsignande
en förbluffad Pia som sken som en sol. Vilken överraskning! Pia hade ju varit
med om att planera bekransandet av en lång
rad Viktiga Danspersoner med Maria Rönn i spetsen, och så började kollegerna
med att tacka Pia, oför-tröttlig inspiratris, dansare, utbildare, föreläsare,
skribent. Det
var ju Maria Rönn, präst och danspedagog, som kom med dansen till Skåne.
Hon ut-nämnde nu Skåne till Sveriges dans-centrum och betonade de lokala ”dörr-öppnarnas”
roll i sammanhanget.
Till dem räknas Ingemar Thorin, då kyrkoherde i Kirsebergs försam-ling
och Ulla Bengtsson, stiftskonsulent för kvinnoarbetet i Lunds stift,
numera präst. Vidare Pelle Bengtsson, präst, terapeut, zenlärare, Dag
Hammar-sköld-expert m m, som insåg släkt-skapet mellan zen och dansen och såg
till att dansen kom med vid stiftssam-lingar och slutligen Lisbeth Malmström
hos Sensus som enligt Pia ”har burit oss i sina armar från början och alltid
sett möjligheterna”.
Allesammans fanns på plats denna kväll, allesammans blev bekransade och
applåderade; K-G Hammar var också inbjuden men kunde inte komma. Överraskad med
blomsterkrans och applåder blev också Annika Linderfalk, och där var
hemlighetsmakeriet än mer raffinerat, det var nämligen Annika som ledde
arbetsgruppen, som fått smussla och mörklägga antalet kransar. Annika
”hittade på” omfattningen av firandet, enligt Pia. Vi tackar!
Det åts länge och väl. Mycket väl. Minns pannacottan. Så småningom
var alla ändå mätta och Tummel spelade upp.
Pia Lamberth ledde danserna, mestadels någon känd dans som understundom
blev till en av behovet och rytmerna dikterad ny koreografi. Inga fel, bara
variationer….
Det spelades Ajde Jano och diverse Valle och Cocek, det var Hora Mare och
Kalamatianos med mera, alltihop beställt av Pia.
En av musikerna talade serbo-kroatiska, så jag passade på att kolla översättningen
av Ajde Jano. Jodå, översättningen jag har är en kompri-mering av fyra
verser.
Men visste ni att Jano är ett flicknamn? Jag har trott det handlade om
en man som uppmanades att sälja hus och häst och bara dansa! När
Tummel hade gått hem,
vederbörligen bejublade, tumlade vi vidare till musik från en enorm bergsprängare.
Den som kände sig inspirerad ledde. Många var inspirerade. Länge.
Söndagsfrukosten och mässan hade det gemensamt att de var gudomliga, om
än på olika plan. En halvtimmes dansövning föregick dansmässan, som var
perfekt arrangerad och vacker, med innerlig atmosfär. Allt rörde och berörde.
Annika Linderfalk, dansare och kyrkoherde, talade i söndagens text om
Rut och om de medvetna val vi gör. Hon uppmanade oss att inte låta oss begränsas
av de ibland trånga ramar vi känner oss drabbade av. Eventuellt sade Annika något
annat, men den betydelsen fick orden för mig.
Vi sjöng och vi dansade
och allt var obeskrivligt meningsfullt, fyllt med mening, och - obeskrivligt. Vi
använder ord
för att beskriva det
ordlösa det som
är utom
tankehåll Därför blir
varje försök att
tala om Gud en kringgående
rörelse en
helig dans Lars Björklund, kaplan på Sigtunastiftelsen, Författare och föreläsare, citerad på ett gratulationskort från Elisabet Jansson, dansledare i Dalarna BESTÄLL jubileumsboken från Dansplatsen av Pia Lamberth, tel 040-664 56 81, e-post pia.lamberth
@sensus.se. Den kostar 120 kr plus frakt.
För dig som bor i Stockholmstrakten: Eva Ullner, tel 08-19 75 92, säljer
boken i S:t Jacobs kyrka kl 18.00 tisdag 16 och 30 november, före den ordinarie
danskvällen som börjar 18.30. Stanna gärna kvar och dansa!
Även Mån-dag 22 november kl 18 i S:t Jacob. Kom en kvart innan och köp
denna omistliga bok! |
|