Varför
vi måste dansa, sjunga och berätta.
Kerstin
Thuresson
Långt, långt bort
i tiden fanns det en liten by. I den byn bodde en kvinna som kunde en
saga, hon kunde också en sång och en dans. Men hon behöll dem för sig
själv. Hon berättade aldrig sagan för någon, hon sjöng inte de vackra
orden i sången och hon tog inte ett enda av dansens steg.
Instängda i
kvinnan blev sagan, sången och dansen kvävda. De ville släppas ut i
frihet. De ville bli berättade.
En dag när kvinnan
låg och tog en liten middagslur lyckades sagan smita ut ur
hennes mun. Den tog formen av en rock som hängde på en krok. Strax därpå
smet även sången ut och tog formen av en hatt som låg på hyllan ovanför
rocken. Precis innan kvinnan vaknade lyckades dansen smita ut och tog
formen av ett par skor som stod på trappan.
När kvinnans man
kom hem såg han skorna på trappan, hatten på hyllan och rocken på
kroken.
- Vem har du på
besök ? frågade han.
- Här är
ingen , svarade kvinnan.
- Men vems är då
skorna, hatten och rocken?
- Det vet jag inte.
Mannen blev inte nöjd
med svaret han fick. Han blev misstänksam. Han fortsatte att fråga men
fick hela tiden samma svar: - Det vet jag inte. Det blev ett gräl. Grälet
fortsatte till långt in på natten. Till slut blev mannen så rasande arg
att han tog sin filt och gick till templet för att sova där.
Kvinnan satt ensam
kvar på sängkanten och undrade vad som hade hänt. Vems var skorna,
hatten och rocken? Övergiven och ledsen blåste hon ut sitt ljus och
lade sig att sova.
Nu var det så här,
på den här tiden, i den här byn att alla ljuslågor från utblåsta
ljus samlades i templet om nätterna för att skvallra lite. Ljuslågan från
kvinnans hus kom senare än de andra och de frågade varför hon var så
sen.
-Jo, i mitt hus var
det en kvinna och en man som grälade långt in på natten.
- Vad grälade de då
om?
- När maken inte
var hemma dök det upp ett par skor på trappan, en hatt låg plötsligt på
hyllan och det uppenbarade sig en rock på en krok. När mannen frågade
vems de var, svarade kvinnan att hon inte visste. Så blev det ett gräl.
- Varifrån kom då
skorna , hatten och rocken? frågade ljuslågorna och fladdrade i draget i
templet.
- Kvinnan i huset
kunde en saga, en sång och en dans. Men hon berättar aldrig sagan och
hon sjunger aldrig de vackra orden i sången och aldrig att hon tar ett
enda av dansens steg. De blev kvävda inne i henne och för att hämnas
smet de ut och tog formen av ett par skor, en hatt och en rock. Men det
vet inte kvinnan om.
Mannen som låg
under sin filt i templet hörde ljuslågans förklaring. Hans misstankar
skingrades och han förstod att han behandlat sin hustru orättvist. Han
gick hem i gryningen och frågade sin hustru om sagan, sången och
dansen.
Men eftersom hon
aldrig hade berättat sagan, sjungit de vackra orden i sången eller
dansat ett enda av dansens steg hade de inte nått hennes minne och nu när
de tvingats fly ut ur hennes kropp fanns de inte längre kvar där.
- Vilken saga?
Vilken sång? Vilken dans? frågade hon förtvivlat.
Och det är därför
vi alla måste fortsätta att berätta, sjunga och dansa!