Jag har många danstankar. I veckan kom det första jag hört från handboksarbetet för svenskakyrkan och då hittade jag den text som jag lagt ut på första sidan. Kommer ihåg hur Maria Rönn och jag pratade vid ett restaurangbord i Stockholm efter en danskväll i Sofiakyrkan- om att fåd ansen erkänd som en del av svenska kyrkans andliga liv.  Nu är vi där - en hemsida ,utredningsarbetet ...när vi hade visitation ville stiftsledning och biskop att det skulle finnas dans med i gudstjänsten.

Detta är något som händer en rörelse som vuxit fram underifrån och blivit praktik. Och praktiken är ine alltid så lätt -

Vi har haft många saker på gång denna vår här nere i Skåne-Blekinge men det har varit svårt med anmälningar. Vad beror det på? Kostar det för mycket eller är det för kallt ute eller har vi alldeles för mycket att göra?

Men ändå -det dansas som aldrig förr och rörelsen växer och rörelser hittar sina egna vägar... och nu ska jag åka iväg och ha ett bröllop som bruden planerat noggrant - men det är byggnadsställningar på kyrkan och det regnar- så hon får bara gilla läget och vi får tro att det blir ett bra bröllop ändå. För allt kan inte planeras..

Du som läser detta (om nu någon gör det) får gärna skriva en kommentar. Kanske det finns fler danstankar?