För flera år sedan när jag kände mig dåligt försökte jag att hitta någon
sysselsättning som skulle hjälpa mig att bearbeta mina problem. Då hittade jag i
en tidning en artikel som handlade om olika slags terapier. Då var det en
konstterapi som gällde - jag brukade sitta i ett halvmörkt rum med ljuset tänt
och med penseln i handen och målade. Det gjorde jag utan att tänka att jag
faktiskt inte "kunde" måla. Dansen fungerar också bra som kroppsterapi och i
vissa fall kanske ännu bättre. Och det är bra att man får vara som man är, man
behöver inte kunna dansa. Kroppen och den mentala delen av oss samarbetar hela
tiden, så länge vi lever. De flesta av oss blir påverkade av stress varje dag
men lägger inte märke till det för att det har blivit så naturligt. Alla
negativa känslor och minnen lagras i olika delar av kroppen och kan förvandlas
till en ständig spänning i musklerna eller orsaka olika smärtor, t. ex.
huvudvärk eller ont i magen.
Förra veckan hade vi möjlighet att testa en del av heliga danser och afrikanska
danser och redan första intrycket var positivt för mig. Men vad betyder det
egentligen - att dansa en afrikansk dans i vår europeiska kultur? Kan vi förstå
eller uppleva på riktigt våra rörelser och känslor medan vi dansar på samma sätt
som någon vanlig afrikan skulle göra? Jag tror inte det. Men det var spännande
och givande i alla fall för att "dans är eller har varit en fundamental
beståndsdel i ritualer och tillbedjan inom alla religiösa system man känner
till. Många hävdar att dans, all dans, är sakral eller helig i sitt ursprung och
att det en gång var självklart att själva dansandet var en andlig handling" (Pia
Lamberth: Några dansrötter: http://hem.passagen.se/linfalk/danshistoria.htm).
Efter flera timmars dans berättade Sadie Haidara för oss hur hans mamma försökte
genom dans att jaga bort onda andar från sina två barn - honom och hans syster.
Denna berättelse var ett bra bevis på hur afrikanerna tolkar dansenergin -
dansen är någonting som gör det möjligt att få kontakt med andra världar eller
andar. Man använder kroppen som ett instrument för att återskapa ordning i kaos.
Vår europeiska mentalitet känner inte igen deras koder, d.v.s. vi kan bara läsa
och få kunskaper om afrikanernas naturgudar och deras funktioner men då blir det
så att vi bara "vet om det" men inte att vi lever i de rytmerna som de gör. Jag
upplevde rörelsens styrka genom rytmen och upprepningar, sångens och rörelsens
förening liksom som om jag vore en del av någonting större och kraftfullare utan
att veta vad det var. På det sättet kände jag inte mig helt främmande för det
som borde kännas främmande. Jag skulle vilja förknippa det med någonting som man
kan kalla för "urmänniskans känsla" - att trampa och hoppa och vinka med armarna
och känna hur man återfinner sig själv. Det känns liksom tillåtet att erkänna
för sig själv att man har de vilda krafterna som styr en omedvetet och det känns
skönt att bli av med dem genom att använda en fysisk energi. Det religiösa livet
i Afrika utgår från stamreligionerna där "för den levande är det väsentligt att
hennes krafter befinner sig i harmoni (…) sker det en störning, måste harmonin
återställas genom ett offer eller genom magiska åtgärder" (Afrikas religioner //
Trons vägar, Propius förlag 1997, s 216).
Våra europeiska "störningar" har
enklare namn - det är problem på jobbet, brist på pengar eller något liknande
men de har kanske samma rötter?
Här beskrev jag först mina funderingar på afrikanska danser för att det hade
påverkat mig otroligt starkt i den positiva meningen av detta ord. Men den
första dagen hade vi heliga danser med Margareta Löfgren som ledare. Jag lade
märke till att alla de danserna hade med de gamla kulturerna och göra och blev
särskilt rörd av den grekiska dödens dans och en annan som handlade om de fyra
elementen (vatten, luft, jord och eld). Att livet oftast går upp och ner i
vågor, att erkänna döden för att kunna födas på nytt, att för ett ögonblick vara
en del av de fyra världselementen kändes både konstigt och lockande.
Sådana danser är ju egentligen en del av ett symboliskt tänkande som t.ex. cirkeldans.
Cirkeln kan förklaras som en symbol för Självet som "uttrycker det totala psyket
med alla dess aspekter, inklusive förhållandet mellan människor och naturen i
dess helhet" (Aniela Jaffé: Symboler i bildkonsten // Carl G. Jung Människan och
hennes symboler, Forum 1995, s 240). Det är kanske därför det kallas för heliga
danser? För mig personligt var det ett bra sätt att koppla av, uppleva stillhet i
tankar och ta bort oro. En bra kroppsterapi där kroppen träffar själen.
Det går inte alltid att förklara allt med ord. Vi har i oss mycket mer än vi kan
hitta ord för att uttrycka. Och då är det kroppen som gäller för att kroppen har
sitt eget språk. Jag hittade en text skriven av Pia Lamberth som jag tyckte var
ett bra försök att uttrycka rörelsens kraft i ord: "Nu. Inte nyss, inte sen. Att
utan avstängning kunna vara mitt i flödet. Av födelse, liv, död ( … ) Att vara i
det heliga när man dansar. Att skapa det heliga när man dansar. Att vara det
heliga. Att vara dansen och den dansande. Och Gud sade till Moses att det hela
var så enkelt, bara att 'Du skall dansa Jorden, du skall dansa Jorden din Moder,
du skall dansa den levande Jordens lov' " (Pia Lamberth: Heliga danser - Helig
dans: http://hem.passagen.se/linfalk/danshistoria.htm).