|
Indien |
||
|
Vi är några som dansat cirkeldans som fick möjlighet att göra en resa i södra Indien - en resa med dansen som förtecken. Vi ville dansa med varandra. Vi ville se dans och kanske lära något om den folkliga dansen i Indien. Och vi fann det vi sökte.
|
 |
|
|
Vi hade ett innehållsrikt program och det tar tid att förflytta sig och att få det praktiska (som att gå ut och äta på kvällen - det tog lång tid att få fram maten ) att fungera i ett land som Indien. Så vi var trötta på kvällen - och ibland blev det sent. Men nästan varje kväll dansade vi som en avrundning av dagen. Och några speciella dansstunder kommer jag ihåg speciellt . De första dagarna bodde vi på ett riktigt turistställe och fick dansa i den varma mörka natten tillsammans uppfyllda av förväntan inför våra gemensamma veckor. Några dagar bodde vi på en missionsstation och dansade med varandra under ett heligt banjan-träd. Sen var det många konstiga samlingsrum på hotellen... Men dansen blev en vila efter alla intryck - och ibland en källa till ny energi. Så såg vi mycket dans. Alla vi besökte ville visa oss dans! Och det som var intressant var att det var ungefär samma danser vi såg men lite olika så vi förstod att det var en levande danstradition vi såg. Och dans som man använde för att ha gemenskap i byn eller för att utbilda och uppfostra barnen på skolorna. Eller för att ha dansglädje och kroppsupplevelse bland de handikappade barnen. Så fanns dansen inom den religiösa kontexten-: det är när man dansar de (hinduiska) religiösa berättelserna och numera också de kristna Vi lärde oss om hur man använder dansen i gudstjänsten genom att ta fram den traditionella dansen . Om hur dans kan vara uppror och ett sätt att att tala om att den egna kulturen är viktig (för de som står utanför kast-samhället) Sen var jag på bio och njöt av den sortens dans! Som jag gillar jättemycket. Vi mötte en kvinna som använde den klassiska indiska dansen tillsammans med meditation för att stärka kvinnor och motverka stress. MEN det som var roligast var att dansa tillsammans med biskopar och präster, män och kvinnor och BARN - - massor av barn som ville dansa med oss. Så blev dansen något som tog bort skillnader och skapade massor av glädje, delaktighet och vänskap utan ord. Vi dansade “Prästens lilla kråka” och “Moster Ingeborg” så allt blev glädje och helighet och helt. Vi dansade enkla rörelsedanser till Taizésånger och vi provade på deras kummi... Jag kommer aldrig att glömma värmen och närheten människor emellan fast så mycket skilde oss ytligt sätt från varandra. Dans som helar mänskliga kontakter 
|