|
Hur kan Heliga danser vara Meditation i rörelse? "Vi dansar med hela kroppen för att när vi
ber, ska vi veta att vi ber med hela själen" (okänd judisk rabbin). Egentligen är det en omöjlig uppgift, en paradox,
att berätta om meditation i rörelse, om dans. "Den som inte dansar förstår
inte vad som sker" (ur en Kristus-hymn i Johannesakterna från 200-talet;
NT:s apokryfer). Det är lika omöjligt som att prata om bön, meditation,
kontemplation. Ändå finns det mycket att berätta, mycket som jag skulle vilja
dela med mig av. Här följer en mycket summarisk beskrivning av historien, om
meditation och varför cirkeldans kan vara meditation i rörelse. Rötter Dans, trumma, sång, musik osv heter ngoma på
Swahili, alltså ett ord. I ursprungliga kulturer skiljer man inte på de
begreppen, allt förutsätter varandra. Människan har i alla tider rört sig
rytmiskt till rytm och ljud, till vardags och i religiösa riter. Hur man
dansade kan vi bara ana eftersom det inte kunde dokumenteras. Genom arkeologin
kan vi få en bild av dansen, genom mångtusenåriga grottmålningar, dekorerade
keramikföremål osv, och även yngre textila föremål. Där kan vi se återkommande
viktiga symboler, dansställningar och fattningar osv. Dessutom visar
forskningen att dansstegen har mycket gemensamt från vitt spridda kulturer och
kan ofta återföras till en mycket enkel grundform med djup symbolik. Gemensamt
är också att det handlar om olika former av långdans med cirkeln som bas. Man dansade i förkristen tid, i de gamla jordbrukar-
och fruktbarhetskulturerna runt de två floderna. Man dansade i den
hellenistiska kulturen. I Gamla Testamentet berättas om dans på många ställen,
både direkt och indirekt. De första kristna dansade, påverkade av arvet från
den judiska kulturen och de intryck som fanns i omvärlden. Man dansade hela
medeltiden – även om många försök gjordes att förbjuda dansen. Man
dansade i de stora katedralerna i Frankrike, Spanien med biskopar och präster i
spetsen; vid helgonhögtider; på gravarna osv. På vissa håll har dansen levt
kvar i samband med kyrkliga högtider än i dag. Cirkeldansens renässans började genom en
internationell dansrörelse på 1970-talet, Sacred Dance. I Sverige har Heliga
danser blivit det vedertagna begreppet och fått sitt särmärke genom mötet
med den kristna mystiken. Mystiken har också fått en renässans under de
senaste decennierna. Meditativ bön och kontemplation är kända redskap får
att nå den mystika erfarenheten. Dansen är kanske inte lika känd, men jag kan
nämna sufiska dervisher, judiska chassider och kristna mystiker som t ex
Hildegard av Bingen. Kyrkofäderna nämner ofta att vi bör efterlikna änglarnas
himmelska cirkeldans. Cirkeldansen är människans naturliga sätt sen urminnes
tider att få kontakt med de inre kraftkällorna, och det med hjälp av
redskapet som finns närmast, den egna kroppen. Meditation i rörelse Heliga danser/meditation i rörelse är en väg till
det ordlösa, den tysta erfarenheten. Man lyssnar inåt med hjälp av sin kropp.
Kroppen minns utan ord. "Gud är inte långt borta från någon enda av
oss, ty det är i Gud vi lever, rör oss och är till. I Gud är det som vi har
vårt ursprung och vårt mål" (ur Paulus tal till atenarna på areopagen i
Apg.17: 27-28). Att dansa Heliga danser är att öva tillit till detta! "Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i
en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och
säljer allt han äger och köper åkern" (Matt 13:44).Vilken är då
skatten? En av våra nutida mystiker, Wilfrid Stinissen, menar att den gömda
skatten i kyrkans åker är arvet efter mystikerna. Allt det vi söker har vi. När
jag gräver i den här texten hittar jag mer. Åkern, den mörka jorden, är en
bild av mitt inre. Himmelriket, Guds rike finns inom er, säger Jesus (Luk
17:21). I Ordspråksboken 2:4 står det om att söka efter visheten som man söker
efter en skatt. Visheten – Sofia – är
den feminina delen av Guds väsen som fanns före skapelsen. "Vet ni inte att er kropp är ett tempel för
den heliga Anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud?" (1
Kor. 6: 19). I den mystika utvecklingen talar man om själens mörka natt. I
alla myter finns berättelser om "nedstigningar" till underjorden, dödsriket
osv. Här får jag syn på mig själv, sådan jag är. Även det svarta, mörka
som jag kanske inte vill kännas vid. I bästa fall möter jag den kärleksfulla
blicken, den Heliga anden, djupt inne i mig själv. Målet är att våga se
sanningen om sig själv och att acceptera den man är. "Vishet är den
egenskap att innerst i sin själ veta allt om människans dårskap utifrån sig
själv" (Piet Hein). Möjligheten att bli vis kommer ur modet att bekanta
sig med livets mörkare sidor, inkl det mörker som finns inom oss. Och att
komma ur själens mörka natt som en ödmjuk människa. Ödmjukhet heter
humilitas på latin. Det kommer från humus, som betyder grund. Humilis är att
vara grundad, att hålla sig nära jorden, att hitta skatten i åkern. Wilfred
Stinissen säger också: "Det vi söker finner vi lättast och säkrast
inom oss." Att meditera är en möjlig väg: Ø
att möta
mig själv sådan jag är, Ø
att möta
den Heliga anden som bor i mig, Ø
och att
bli mer mig själv. Att meditera i rörelse, dansa, ger oss ytterligare
en dimension. Jag bejakar mig själv som kropp. "I dansen hjälper mig
kroppen att via det omedvetna komma i kontakt med mitt inre, där betrakta det
med kärlekens blick och föra upp det till medveten nivå" (Maria Rönn).
Våra kroppar är skapade för rörelse. Ett oförlöst rörelsebehov splittrar
oss. Det finns ett begrepp inom biologin som heter homeostas. Det betyder jämvikt,
balans. Allt hänger ihop och är beroende av vartannat, fysiologiskt, psykiskt,
själsligt och andligt. Dans, rörelse är helande, kropp, själ och ande blir
en enhet. Vi får möjlighet att integrera alla delar i oss, bli hela människor.
I dansen kommer jag lättare i kontakt med mina inre, läkande krafter. Rytmiska
rörelser återupprättar förbindelserna mellan livskraften och livslusten. Att
meditera i rörelse är en möjlig väg till vila, att bara vara, till
rekreation och till återhämtning. Att meditera i rörelse kan hjälpa mig: Ø
att våga
visa mig som jag är Ø
att blir
mer närvarande i nuet Ø
att blir
mer harmonisk/balanserad Ø
att
kommunicera bättre Elisabet
Jansson, juni 2004 |
|