Direktiven till ny kyrkohandbok
I många kulturer är sången och instrumentalmusiken nära förknippad med rörelse och dans, som därmed blivit naturliga inslag i deras gudstjänster. Under senare delen av 1900-talet har kunskapen om och frimodigheten att bejaka kroppsligheten och rörelser som viktiga uttrycksformer vuxit alltmera även i Svenska Kyrkan. Därmed har sådana uttrycksformer vunnit insteg i gudstjänstlivet.
En form är den gemensamma cirkeldansen, där hela församlingen inbjuds att delta i en meditativ form av enkel rörelsedans, som kan vara i forma av en kroppsligt uttryckt bön, som gestaltar t ex en klagan eller en lovsång.
En annan form är den liturgiska dansen där någon eller några gestaltar evangeliet i form av en framförd dans. Både dessa former av liturgisk dans utförs till olika musikaliska stilar. Här är det, enligt kyrkohandboksgruppens erfarenhet, stor skillnad mellan församlingar när det gäller i vilken omfattning som dansen i någon form ingår i det lokala gudstjänstlivet.
Därför bör enligt kyrkohandboksgruppen kyrkohandboken inte föreskriva men dock lämna utrymme för olika former av dans i gudstjänsten. En möjlighet kan vara Samlingen där inledningen kan utformas som gemensam bön i form av en cirkeldans, en annan att dansen inkluderas i Ordet som en del av förkunnelsen. (ur förarbetet till ny gudstjänstordning )
Dans i gudstjänst