HELIGA DANSER 

En färgsprakande bild från Olga Dekkers resa till Surinam. 

I vinternumret av Flödet berättade Olga Dekkers om sin resa till Brasilien. I mars reste hon till Sydamerika igen, denna gång till sin barndoms holländska Guyana, numera Surinam. Hon har lärt ut danser förstås. Speciellt en viss dans från den hinduiska traditionen...

Olga skriver också om vikten av den ”rätta blandningen”.

Radhe i  Surinam

av Olga Dekkers

I mitten av mars 2002 reste jag till min ungdoms hemstad Paramaribo i Suri-nam, f d holländska Guyana. Paramari-bo är ett fint namn, eller hur? Man skulle kunna dansa enbart till namnet!

Surinam ligger norr om Brasilien, nära ekvatorn. Temperaturen är alltid 27 grader och det blåser alltid lite lätt. Ett idealiskt klimat tycker jag.

I Surinam bodde jag under 50-talet, från mitt tionde till mitt tjugonde år. Det är 16 år sedan jag var där sist, och jag kunde konstatera att mycket hade förändrats - men mycket var sig också likt. Jag känner mig hemma i Surinam, där jag har många vänner och där mina föräldrar ligger begravda.

Radhe kommer in i mitt liv

Ett par veckor innan jag reste deltog jag i eftermiddagsseminariet med Universella Fredsdanser i Stockholm, Visheten kommer dansande. En härlig dag, oförglömlig! En favorit blev dansen och sången Radhe Bol, den sjöng inom mig länge, länge.

Den 6 mars fyllde jag år, det blev dans förstås, bland annat Radhe.

Och när jag i Surinam blev tillfrågad om jag inte ville dansa med olika klasser i en skola så förstår ni genast vad det blev ... Radhe, naturligtvis.

Det var speciellt roligt att dansa till denna sång från den hinduiska traditionen, eftersom det fanns flera hinduer  i klassen som nickade ivrigt när jag berättade vad sången betydde. Det fanns t o m en flicka i en klass som hette Radhe.

Berikande

Här vill jag gärna anknyta till vad Cajsa Ty Pettersson skrev i senaste nummer av Flödet, nämligen att danser från olika inriktningar kan befrukta och berika varandra. Jag vill dessutom tillfoga, att danser som vid första anblicken inte har något med helig cirkeldans att göra också kan vara berikande och inspirerande för oss.

Jag gjorde till exempel Imse vimse spindel med förskolan och en linedance med klasserna 5 och 6, och dessutom Jungfru skär. Den sistnämnda hade jag f ö också dansat med barn i Brasilien. Den gången var vi tvungna att flytta ut dansen utanför huset, eftersom ägaren fruktade att taket skulle störta ner.

Rätt dans på rätt plats

Det är blandningen i ”dansryggsäcken” som är viktig, att ha den rätta dansen till rätt tillfälle. Jag tackar härmed Cajsa hjärtligt för min favorit Radhe, den har plats högst upp i ryggsäcken!